Saknad, alla har nångång haft den känslan. Det känns som det inte gått en dag utan att jag haft den känslan och ibland kan det vara skönt att känna saknad men ibland är det förjävligt! Men just nu känns det för mycket. Det känns som det är det ända jag gör, saknar. Jag saknar min pappa varje dag, och det svider varje gång jag inser att jag aldrig kommer få träffa han förens på andra sidan. Jag saknar Diesel, våran fina hund.. Jag saknar vänner som man är van att träffa varje dag och sen när man inte gör det blir det ett stort tomrum. Men jag vet iaf att jag kommer få träffa dom snart, men jag saknar iaf. Kan inte föreställa mig hur Thereses vänner känner sig.. Att ens bästavän bara försvinner helt plötsligt, aldrig mer få träffa henne..

Jag saknar vänner jag inte har kvar längre som jag aldrig trodde jag kunde sakna, men jag saknar en vän speciellt. Men vet inte om jag vågar ta tillbaka henne, än. Men jag saknar dig. Och jag saknar William, men jag vet att han kommer hem snart. Och det är det bästa med att sakna att veta att man snart kommer få träffa dom man saknar och det hör till att sakna, annars tar man allt för givet och uppskattar inte det man igentligen har. Sen i vissa fall kan man sakna hur mycket som helst utan att dom kommer tillbaka..

Och jag saknar känlsan att känna mig på riktigt lycklig, som man gjorde när man va liten. Då va allt så lätt och man hade inga som helst problem. Och jag saknar huset och att bo i tallkrogen, mer än nånsin nu på sommaren. Jag och Erika pratade om det för några dagar sen hur jävla bra vi hade det där. Vi hade nära till allting, slapp tänka på bussar, hade alla vänner nära, kunde gå ut när klockan va 11 och kunde träffa dom man skulle vara mer en timme utan att behöva åka en jävla bussjävel som går 2 gånger i timmen. Jag saknar det verkligen och jag hoppas att jag får tillbaka den känslan snart.

Och jag saknar min mamma. Min mamma som kunde ta kontroll, stå och skrika på en när man hade gjort något fel och när hon hade självfortroende, och sket i vad alla tyckte och tänkte om henne hela tiden. Jag saknar henne, men hon är fortfarande världens bästa mamma och jag hade aldrig klarat mig så här långt utan henne. Jag vet inte varför jag skriver det här men det är bara lite grejer som jag har gått runt och tänkt på i flera dagar så va tvungen att skriva ner lite. Jag saknar och det är nånting jag kommer göra hela mitt liv.