Hade skrivit värsta inläget men blev typ om hela mitt liv och de va inte de som va meningen. Men de jag ville komma med det inlägget som ni kanske får se nån dag är att jag har vart med om en hel del jävla grejer. Och jag har haft och har det jävligt tuff mer eller mindre varje dag. Och så för nån vecka sen, när jag va på dalarö igen med Runa och Linhart. Så satt vi på en klippa vid vattnet och lyssna på musik på min mp3 och snacka. Och så kommer det en låt som jag sa att jag brukade gråta till förut. Och så kommer vi in på att gråta och sånt. Och jag sa att "jag behöver inte gå igenom nått sorgligt eller jobbigt mera. För jag orkar inte gråta mer, har vart med om tillräckligt" och speciellt nu senaste tiden. Och jag kände mig på riktigt lycklig och kände att ingenting kan förstöra den känslan. Allt hade gått så jävla bra.

Och sen på morgonen 4/7, när jag vaknar, så säger Linhart att jag fått ett sms och frågar om han får läsa. Och han fick läsa, sen ger han telefonen till mig och säger att han inte borde läst det där och att jag borde läsa det. Det va från William, det stod en hel text och så stod det att han inte kunde vara tillsamman med mig. På sms. Går inte in på anledning. Men jag kastade mobilen i väggen och allt ba blev svart. Va helt chockad, grät, skrek, kunde inte andas och ville bara därifrån. Runa va med mig hela tiden, och tack verkligen för det. Och jag läste smset igen och kunde inte fatta. Fattade ingenting! Sen mådde jag piss hela den dagen, åkte hem till Erikas kompis och va med dom hela kvällen, träffade Julia och Sarah också innan jag åkte dit. Och svarade inte på smset på hela dagen. Sen dagen efter ville jag till pappas grav, vet inte varför men ville dit. Och när jag kom dit ringde jag William. Kändes inte så mycket bättre för att ha pratat med han men det är klart iaf. Så träffade jag Sarah direkt efter. Va ledsen dom två dagarna men nu äre inte så farligt. Är mest pisst på han för han gjorde som han gjorde. Och han vet hur jag känner så vi får se vad som händer. Men även fast jag är sur på han nu hoppas jag på att vi kan bli vänner igen.

Men ångrar som Fan att jag inte lyssnade när dina vänner varna mig för dig. Fan att du sa allt när du inte mena det, att du fick mig att tro på dig och lita på dig. Fan att du gav mig falska förhoppningar. Fan att du fick mig älska dig. Fan att du fick mig att gråta, ångrar det mest av allt..