..föddes du, min pappa. Och det betyder att idag skulle du fyllt 46 år. Det är så orättvist.. Sist jag fira din födelsedag fyllde du 41. Kommer ihåg hur glad du va och du fick så fina presenter av alla. Hade velat ge dig en present idag också, vet inte riktigt vad jag skulle köpt.. Har så svårt att tänka mig nått nu. Och så hade vi säkert fixa största festen för dig så hade du fått massa fint av alla. Men istället för det så gick vi förbi din grav idag, jag och mamma. Det va jätte fint där. Men det känns konstigt att gå till en grav, vafan det är ju inte där du är. Du är med oss, det vet jag. Du är med oss hela tiden, det sa du att du skulle vara och jag tror på det också. Jag saknar dig pappa, har inte träffat dig, kramat dig, eller hört din röst, hört dig skratta på snart 5 år och det gör ont som fan! Vill verkligen att du kommer tillbaka. När jag va påväg hem för nåndag sen när jag gick från bussen tänkte jag vad jag skulle göra om jag såg dig komma gående längre bort på vägen. Jag tänkte att jag skulle springa fram till dig, hålla om dig och så skulle jag aldrig släppa taget. Så skulle jag gråta, av glädje. Jag vet inte riktigt, det känns så overkligt att tänka så och meningslöst, men det bara kommer sånna tankar ibland. Och då som nu är det skönt att kunna skriva ner sånt här. Men grattis iaf pappa! Önskar jag kunde ge dig en stoooor grattis kram (: Men du får en när vi ses en vacker dag.
Livet är kort men kärleken är längre, och jag tänker älska dig föralltid!